Bedömning IPO-BHP

Ovanstående discipliner är ganska nya i vårt land, men sakta men säkert ökar antal provtillfällen och kadern av meriterade hundförare och funktionärer i takt med detta. Tyvärr är det så att IPO fortfarande är omgivet av något mystiskt och givetvis florerar därför även en del rykten om hur man skall bete sig som förare. Det förekommer även en del påståenden om vad som ligger till grund för bedömning. För att förenkla skall jag hålla mig till IPO eftersom det är där som jag tycker mig ha märkt lite lustiga påståenden.

Först måste man göra klart för sig vad som gäller. IPO-regelverket är mycket enkelt i sin uppbyggnad. I motsats till det svenska regelverket har domaren mycket större frihet. Domarutbildningen är dessutom, i varje fall på kontinenten, mycket mer omfattande än vår, varför man förmodligen förutsätter större kompetens och därför inte måste förse domarna med färdiga svar.

Regelverket utgår från en tysk upplaga och översätts därifrån till olika språk. Det är i och för sig nödvändigt att göra översättning, men det kan bli problem om man gör översättningar (mest muntliga) i andra hand. Personliga tolkningar och lokala variationer blir lätt praxis och risk finns för att man avlägsnar sig från ursprunget. Risken är ännu större i dagens informationssamhälle, där en tolkning kan snappas upp på en hemsida i ett annat land, som sedan sprids vidare och efter ett antal hemsidor spridit sig i flera språk över en halv kontinent. Man behöver inte ha livlig fantasi för att förstå att man lätt hamnar i en ohållbar situation. Tänk er själva att exempelvis hitta en lokal japansk tolkning av det svenska regelverket. Hur mycket av den ursprungliga andemeningen tror ni återfinns?

För att förhindra dylikt missbruk av IPO-regelverket står på sida 5 ” Der Leitfaden wurde in deutscher Sprache von der Kommission beraten und ausgearbeitet. Bei Ubersetzung in andere Sprachen ist in Zweifelsfällen der deutsche Text massgebend” Snabbt översatt ”Den tyska texten gäller vid tvistemål“ Tyvärr – alla som tror annat. Så är det. Kort och koncist!

Då jag aldrig brytt mig om att använda annat regelverk än det ursprungliga, konfronteras jag ibland med underliga påståenden. Jag går inte in i detalj men följande kan konstateras:

  • Man behöver inte skrika till sin hund. Det räcker att domaren uppfattar kommandot och på IPO brukar han inte vara så långt bort.
  • Hunden behöver inte ”göra sig tung” i C-arbetet. Däremot finns i BHP-regelverket en skrivning man ev. kan tolka som att det är önskvärt.
  • Inget krav finns för att hunden skall spåra med stängd mun. Ev. kan man vid VM eller andra stora tävlingar notera detta för att skilja den yttersta eliten åt. Då mest för att framhäva en positiv sak, inte som underlag för avdrag. Att göra betygsreducering för detta på ett vanligt prov är nästintill kriminellt.

Jag skulle kunna ta fler exempel, men vill med detta inte göra en bruksanvisning för domare, bara göra vissa påpekanden. Det skall kanske även nämnas att det många gånger inte är domare som kommer med lustiga påståenden, utan det är bland de tävlande man hör dom värsta sakerna.

Till sist måste vi även ha klart för oss att bedömning är subjektivt. Det finns inget man kan mäta i meter eller cm och domaren måste ta ett snabbt ställningstagande på platsen. Vid senare kontroll av videoinspelningar kan man kanske komma fram till att ett annat betyg hade varit befogat, men då måste man ändå ha klart för sig att videokameran och domaren inte hade samma placering!

Lycka till med tävlandet  

Lothar Marunga